Lindar är utmärkta stadsträd med stort biodiversitetsvärde och god klimatresiliens. De används därför ofta i den byggda miljön, men lindbladlusen, som förekommer på många Tilia-arter, kan orsaka problem. Den klibbiga honungsdagg som lössen utsöndrar blir besvärlig när den hamnar på parkerade bilar eller gatmöbler. Lyckligtvis finns det också flera lindarter som är resistenta mot bladlöss.

De bästa daggfria lindarna

Ett väl valt artmaterial är den bästa garantin för att undvika besvär av bladlöss och bildning av sotdagg. Särskilt för aktörer inom offentlig miljö har vi sammanställt våra erfarenheter av olika Tilia-arter och gjort en lista över sorter som i de flesta lägen är okänsliga för bladlöss.  

Vilka problem orsakar bladlöss?

Bladlöss övervintrar på årsskott och kring knopparna. På våren föds de honor som sedan snabbt förökar sig, särskilt under växlande torra och fuktiga perioder. Lössen suger växtsaft ur bladen. Överskottsvätska (honungsdagg) utsöndras och bildar en klibbig beläggning som gör att trädet och allt som står direkt intill det blir kladdigt. Denna klibbiga beläggning är också grogrund för sotdaggssvamp. Sotdaggen bildar en hinna på bladet som skärmar av solljuset. Därmed minskar långsiktig tillväxt och bladet dör tillbaka.

Kan angrepp av bladlöss förebyggas?

Även relativt resistenta sorter kan drabbas av bladlöss. Det hänger nästan alltid ihop med växtplatsen, för ett träd på en dålig ståndort blir alltid mer känsligt för sjukdomar och skadegörare. I kampen mot bladlöss är det därför viktigt att ge linden goda växtbetingelser. Tilia kräver en luftig jord, inte för blöt, och god solinstrålning.